Lamprologus similis, en tuff liten rackare

Forfatter: Jonas Eriksson
Oprettet: 09/09-2007 09/09-2007
Sidst redigeret: 19/11-2007 19/11-2007
Oprettet under: Tanganyika
 Del

Denna lilla snäckskalslevande ciklid har endast varit i mitt akvarium under två månader när jag skriver denna artikel men har lyckats att möblera om inredningen totalt. Att dessa små fiskar på fem (hannen) respektive tre (honan) centimeter kan gräva sådana diken kunde jag inte föreställa mig när jag köpte dem. Jag inhandlade 20 stycken för att få till en rejäl grupp eftersom jag inte bara ville ha fyra-fem små ciklider i en liten hörna längst bak i akvariet.


Dagen efter att snäckskalslekarna hamnat i akvariet hade de börjat med sitt uppdrag att totalt gräva sönder bottenytan. Snäckor flyttades och små sanddyner blev till pyramidliknande konstruktioner mellan reviren. Dom bildade inom några dagar tre revir som består av flera honor och hannar i varje. Mellan dessa revir är det stora högar av sand som honorna och hannarna i de konkurrerande reviren försöker få bort från just sin snäckhög. Detta resulterar i ett konstant ställningskrig mellan de tre reviren. Hannarna är de som slåss mest genom att spänna upp fenorna och markerande av revir medan det är honorna som gräver. De gräver och gräver för att få bort all sanden från snäckorna medan honan i reviret bredvid får all sand över sin snäcka. Hon gräver då tillbaka sanden och processen upprepas gång på gång.


Yngel:

För några veckor sedan såg jag de första ynglen titta fram ur sin snäcka i mittenreviret. Honan vaktar dem noggrant och försöker frenetiskt mota bort en 7cm stor Tropheus duboisi som verkar ha tagit deras område som födosöksrevir. Den går och plockar i sanden där under hela dagarna efter diverse godbitar. Yngeln verkar få tillräckligt med mat eftersom de fortfarande lever. Jag tror att de äter de små partiklar av räkmix och flingfoder som lägger sig nära deras snäcka. Dock kommer de inte ut förrän mamman signalerat att det är säkert att titta ut ur snäckan.


Reviren i akvariet:

Snäckskalslekarnas revir är intressant uppdelade. I mitten av akvariet precis vid framrutan ligger ett revir med åtta snäckor och fyra individer (revir nr 1 på bilden). Där håller det nu lekande paret till med sina yngel. Dessa sällskapas av ytterligare ett par som försöker att slå sig in i reviret. Det är endast fyra-fem stycken av de åtta-nio snäckorna i detta revir som inte är nedgrävda i sanden och de verkar tycka om att byta snäcka lite då och då. I vänstra hörnet av akvariet finns de två andra reviren varav det ena ligger vid frontrutan(revir nr 2) och det andra lite längre in(revir nr 3). Vid revir två och tre håller de flesta av honorna och hannarna till även om det bara finns tolv snäckor i reviret. Många honor har därför grävt ut små grottor under några stenar och det verkar fungera bra istället för snäckor. Hannarna bråkar ständigt men det verkar inte gå ut på mer än att markera revirgränserna. Mellan dessa revir är en stackars anubiasväxt som får finna sig i att varannan dag bli uppgrävd eller nedgrävd av de små marodörerna.


Underbara små fiskar:

Jag kan varmt rekommendera denna lilla ciklid till alla som vill ha något roligt i sitt tanganyika-akvarium. Vill man ha dessa små fiskar i ett artakvarium så kan det räcka med ett akvarium på ca 60 liter men jag tycker att man får mycket mer underhållning av fiskarnas beteende när det är andra fiskar i akvariet. Man kan ha dem tillsammans med de flesta firrar som inte ser dem som föda eller är extremt revirhävdande vid lek (de kan inte stå emot hur mycket som helst). Det är dock en mycket tuff liten ciklid som är helt underbar. Man skall ha minst två snäckskal per individ enligt mina observationer, nu har jag ca 20 till 25 snäckor till 20 individer och det är sex-sju individer som nu bor under stenar istället för att bo i snäckorna. Detta skulle mycket lätt kunna anvhjälpas genom att utöka antalet snäckor till 40 stycken. Maten är för det mesta inga problem. Räkmix fungerar till snäckskalslekarna särskilt när man har dem tillsammans med fiskar som äter aggressivt, t.ex. Tropheus, då blir det små matpartiklar kvar som de stora fiskarna inte bryr sig om. De små snäckskalslekarna kan få i sig bra med mat även om de stannar vid sina snäckor. Jag hoppas att jag har inspirerat några av er att skaffa dessa underbara marodörer!


Ytterligare erfarenheter:

Jag skrev denna artikel för tre månader sedan och nu har jag fått lite mer kött på benen när det gäller dessa små fiskar. Att ha dem med Tropheus går bra men man får verkligen se till att de får foder genom att smula sönder räkmixen i många små bitar. De utstötta hannarna hade det svårt för att få tillräckligt med mat eftersom de inte kunde gå och plocka efter foder i sanden. Istället för att ha kvar dem hos tropheusarna har jag nu flyttat dem till ett 250 liters akvarium med andra substratruvare från Tanganyikasjön. Det kommer dock att skrivas om i nästa artikel från mig som kommer att handla om planeringen och uppstartandet av ett tanganyikaakvarium. Den dyker upp om några månader när jag tagit tillräckligt med bra bilder på de olika fiskarna.

Text och foto: Jonas Eriksson (c) 2004