Röd turkos, från ägg till yngel.

Forfatter: Tony Johansson
Oprettet: 09/09-2007 09/09-2007
Sidst redigeret: 27/05-2010 27/05-2010
Oprettet under: Discus
 Del

© Tekst og billeder af: Tony Johansson ( Eksternt link www.tonysdiskus.cjb.net/ )

Placeringen av ett lek akvarium har stor betydelse för att ett par eller en grupp skall känna sig trygga. Man skall inte ställa det för nära en dörr öppning eller så att sol ljuset kan ligga på rätt in i karet. Skulle man då gå förbi karet hastigt eller bryta sol ljuset som ligger på och därav skapa en skugga som sveper igenom akvariet, kan detta utlösa panik artade rusningar och fiskarna kan skada sig rejält. Jag hade själv i början placerat mitt första kar fel och fiskarna stod då som packade sillar i ett hörn varje gång man gick förbi. Jag flyttade då karet till andra änden av rummet så att fiskarna såg när man kom in i rummet samt att solljuset inte kunde lysa rätt in i karet. Placeringen av karet var alltså orsaken till detta. Diskus har en mycket bra syn och kan se flera meter ut i rummet. Även placeringen av karen på höjden har stor betydelse. Det är därför man ofta kan se att de flesta odlarna har sina lek par högt placerade. Yngre fisk är mindre känsliga för detta, speciellt när dom går i grupp och därmed är placeringen av mindre betydelse. Jag själv tycker att diskus leker oftare om dom kan se kontrasten mellan dag och natt och försöker därmed placera mina kar på ett sådant ställe. På bild 1 ser ni ett av mina rödturkos par som lagt en kull.

Har man tänkt att odla diskus tycker jag att man endast skall odla på fin fisk. Det är minst lika jobbigt att odla på en fin fisk som en defekt fisk. Det man skall titta på är att fisken inte har några defekter, som spruckna ögon, väl utvecklade fenor, rund och fin kroppsform, korta eller under utvecklade gäl lock, samt att fisken skall vara frisk. Om fisken inte är helt frisk när man sätter den i lek kan det skapa stora konsekvenser för ynglen och få något av det jag nämnt ovan. Ger man paret en bra miljö och en bra kost behöver man inte vara orolig, men parasiter, flagelater samt bakterier är inte alltid lätt att upptäcka. Har man upptäckt att fisken inte mår bra måste man först konstatera vad som orsakat detta och eventuellt medicinera paret. Medicinering är inget jag förespråkar och använder ytterst sällan, men ibland är det nödvändigt. En salt kur och förhöjd temperatur av vattnet är något som jag ibland gör innan jag sätter fisken i lek. Detta är en ganska harmlös kur men effektiv mot vissa bakterier samt flagelater. På bild 2 har mina röd turkos yngel kläcks.

Ett problem, som jag råkade ut för var, när jag satte ett av mina blue diamond par i lek, var att jag fick väldig dålig kläckning på äggen. Jag kollade alla vatten värden men hittade inte orsaken till varför paret helt plötsligt inte hade den kläckningen på äggen som dom har haft förut. Jag provade att odla i princip nästan rent osmosvatten, men jag fick samma dåliga resultat. Jag började spekulera om min hanne hade gått och blivit steril och tänkte släppa in en ny hanne. Men i samma veva hittade jag en artikel om en ny startad odling i England, som hade samma problem fast på alla sina par. Orsaken för han var vattnet samt en för hög temperatur i lek karen. Efter att grubblat över detta problem ett tag gick jag ner i källaren och satte dit en extra termometer och till min förvåning visade denna 33 grader. Hannens spermier dör lätt i en sån här hög temp eller blir mindre piggare och därav får man en sämre kläckning. Den första kullen efter sänkningen var kläckningen lika dålig, men efter den var allt ok igen. Det verkar precis som dom måste tömma sig en gång och sedan börja producera nya spermier. Numera kollar jag tempen lite extra, samt använder en bättre doppvärmare av märket jäger, som har en bättre temperaturskala. På bilden har mina röd turkos yngel blivit fri- simmande och äter på sina föräldrar.

Efter alla år jag odlat diskus tror jag att jag har råkat ut för det mesta och tagit lärdom av detta. Men jag tror att det är väldigt svårt att bli full lärd. Det finns ett annat enormt stort område och det är genetik och det kan man nog hålla på med hela livet. Det skulle vara roligt att skapa en egen stam, men det är mindre lätt och man måste ha flera led i gång i fall något av dom blir genetiskt svaga eller dör. Boken som heter Penang diskus och som är skriven av Shaifullah Yeng beskriver en hel del hur man kan gå till väga vid korsning av fisk och det är verkligen en bok som jag kan rekommendera. Han beskriver även mycket detaljerat inom många andra områden hur man skall odla fisk, samt hur man kan lösa många problem. Hans bok kan man beställa genom hans hemsida. En annan bok som har lärt mig mycket är boken Discus Health, som är skriven av Dieter Untergasser. Även han beskriver mycket detaljerat om det han tar upp. Hans ämnen handlar mycket om sjukdomar och hur man skall medicinera diskus fiskar. Han tar även upp mycket om näringslära, samt vattnets betydelse för diskus. På bilden är mina röd turkos yngel ca 2 veckor gamla.