Rapport från den 27e Internationella etologiska konferensen

Forfatter: Ola Svensson
Oprettet: 09/09-2007 09/09-2007
Sidst redigeret: 27/05-2010 27/05-2010
Oprettet under: Generelt
 Del

- Af Ola Svensson i artikel til Ciklidbladet

Rapport från den 27e Internationella etologiska konferensen


Sedan 1952 har det vartannat år hållits en etologisk konferens i någon av världens alla universitetsstäder. Förra gången hölls den i Indien, i år i tyska Tübingen och nästa gång är det Brasiliens tur att anordna konferensen. 1952 var giganter som Niko Tindbergen och Konrad Lorenz med bland de cirka åttio deltagarna. I augusti i år var det dags för "XXVII International Ethological Coference" och nu har den vuxit till många hundra deltagare. Etologi är läran om djurens beteenden vilket självklart är ett mycket brett ämne. Så skilda ämnen som neurobiologi, inlärning, fortplantning och schizofreni behandlades eftersom allt detta har med beteenden att göra. Jag var också där och presenterade mina smörbultsresultat genom att hålla ett "snack" med titeln "Nest quality and sperm competition in sand gobies Pomatoschistus minutus". En hel del var av intresse för ciklidister och akvarister så jag tänkte delge er ett litet urval av vad som presenterades.

Tanganyikaforskning
Michael Taborsky höll ett seminarium om alternativa sätt att fortplanta sig. Michael har jobbat med tanganyikaciklider i många år. Det var han som beskrev prinsessans (Neolamprologus brichardi) "helping" för första gången. Hos prinsessan är "hjälparna" de storasyskonen som hjälper till att ta hand om sina yngre syskon vilket nog en del av er känner till. Michael visade redan 1984 att storasyskon betalar ett pris för sin vård av småsyskonen. De växer helt enkelt sämre. Att de betalar ett pris betyder att det handlar om äkta helping. På konferensen berättade han att unga hanar i brichardi/pulcher-grupper dessutom befruktar en del ägg och att den a-hanen (hanen som är högst i rang) dessutom inte är mer släkt med hanar som accepteras jämfört med småhanarna som finns längre bort. Små hanar "sneakar" alltså till sig befruktningar. Rui Oliveira berättade senare att prinsesshjälpare har lägre 11-ketotestosteron (ett manligt könshormon) i hjärnan än a-hanen. Samma förhållande råder dessutom mellan dominanta Oreochromis mossambicus hanar och hanar som härmar honor i utseendet. Dessa "female mimics" "sneakar" till sig befruktningar. Även hos segelfensmollyn råder dessa skillnader i hormonhalter. Hanar som uppvaktar har högre halter av 11-ketotestosteron än de som smyger sig på honorna och parar sig med dem mot deras vilja.

Snäckskalslekare
Michel berättade senare om snäckskalslekaren Lamprologus callipterus intressanta forplantningssystem (som faktiskt visats på svensk TV några gånger). Hanarna är mycket större än honorna och kommer inte in i snäckorna. Det gör däremot honorna. Haremshållande hanar samlar på sig en massa honor genom att stjäla snäckskal från varandra. I dessa snäckskal bor det honor. Sedan finns det mindre hanar som sneakar åt sig befruktningar. Orsaken till att hanarna är så stora kan enligt Michael bero på två saker: för att effektivt kunna konkurrera med andra hanar om snäckorna och honorna samt att kunna producera mycket spermier. Mycket spermier är viktigt i spermiekonkurrensen som uppstår när mer än en hane sprider mjölke över äggen (spermiekonkurrens uppstår när spermier från mer än en hane konkurrerar om befruktningen av ett antal ägg). Men det här är inte allt. Det finns även dvärghanar som gömmer sig innanför honorna i snäckorna. Dessa kan ibland befrukta mer ägg än den stora hanen. Inte nog med det, om man placerar sneakerhanar i ett akvarium så kommer de att växa men det gör inte dvärghanarna. Det här tyder på att det är en genetisk skillnad mellan två helt olika livshistorier. I den ena är hanen först sneakerhane men när den växer upp blir den en stor haremshållande hane. I den andra är hanen alltid dvärg.

Furcifer-lek
En av Michaels doktorander, Franziska Schädelin, hade en poster på konferensen där man kunde läsa om hennes preliminära resultat från försök med Cyatopharynx furcifer. När jag pratade med Michael i våras berättade han att de just börjat med försök på just C. furcifer. Försöken görs i 2000 liters akvarium och i deras labb var de lättlekta. Självklart gör de även fältstudier. C. furcifer hanar bygger sandkratrar dit de lockar honor för att leka. Dessa verkar inte ha någon direkt betydelse för att leken ska lyckas utan har antagits vara till för att loka till sig honor på samma sätt som hanens färger och förlängda fenor gör. Detta är bara ett antagande och Franziska har börjat studera om det är sant. Det hon kommit fram till hittills är att hanarna tillbringa tjugo procent av sin tidsbudget med att förbättra sin krater. Hanar som inte har bo tillbringar 95% med att simma och äta. Hanar med krater 75%. Detta antyder att kraterhållande hanar betalar ett pris för detta. I de första experimenten de gjort där de ändrat storleken på kratrarna verkar honorna välja hanar med stora kratrar.

Frökenfiskar
Mark McCormick pratade inte om ciklider utan om frökenfisken Pomacentus amboinensis men hans resultat är nog av intresse för ciklidister ändå. Familjen Pomacentridae (frökenfiskar) är dessutom mycket nära släkt med Cichlidae. Han hade kommit fram till att stressade honor gav ägg med högre cortisolhalt. Ur dessa ägg kläcktes det senare yngel av mindre storlek. Fortsatta studier ska visa om detta även leder till sämre överlevnad. Stressen orsakas av äggpredatorer i hennes närhet. Ju fler fiskar som vill äta hennes ägg desto mer stressad blir hon vilket alltså påverkar hennes avkomma. Om man injicerade honorna med cortisol blev ynglen också mindre vilket visar att det är just stress som är boven i dramat.

Könsbyte
Tetsuo Kuwamura och Matt Grober sammanfattade var forskningen står idag när det gäller könsbyten hos fisk. Då och då rapporteras det om bland annat Apistogramma och Crenicara som byter kön. Forskningen verkar inrikta sig mest på gyltor, men förra året publicerade Carruth en artikel om Crenicara punctulata. I könsbytessammanhang nämndes ciklider knappt på kongressen, förutom att man kan betrakta underordnade hanar av Haplochromis burtoni som socialt kastrerade. Intressant var att läppfiskhonor (Labridae är också en fiskfamilj som är mycket nära släkt med Cichlidae) i grupper där man tagit bort den dominerande hanen först blir hanar hormonellt och beteendemässigt. De till och med leker med de andra honorna som verkar uppfatta henne som en hane. Troligen manipulerar honan som "funderar" på att byta kön de andra honorna, för att testa om hon klarar av att vara hane. Om hon lyckas "hålla de andra på mattan" kan hon genomföra det kostsamma könsbytet. Att vara en hane som inte klarar av att hålla ett revir och ett harem är dessutom en fortplantningsmässig katastrof så hon måste vara säker innan hon tar det stora språnget.

Datorer i biologin
Slutligen visade flera föredrag att datorerna har tågat in i biologin på fler ställen än den tunga statistiken och de teoretiska modellerna (Geoff Parker, en av vår tids största när det gäller teoretiska modeller och mannen som myntade termen "sperm competition", höll en plenarföreläsning). Marc Zbinden hade visat dataanimerade uppvaktande spigghanar som kan tänka sig att sneaka till sig befruktningar för en grupp spigghanar. Den andra gruppen spigghanar fick titta på dataanimerande spigghanar som vaktade bon vilka inte sneakar till sig befruktningar. Resultaten blev som förväntat: hanar som uppfattade att risken för spermiekonkurrens var hög avgav mer spermier. Forskningsgruppen som Marc ingår i har dessutom använt dessa virtuella spiggar för flera studier. Fördelen är att man kan programmera en dataanimerad fisk att göra det man vill och alla fiskar i en försöksgrupp har sett samma sak.

Dataanimerat fiskstim
Har ni sett dessa fantastiska fiskstim på TV som verkar styras av ett gemensamt medvetande när de attackeras av en angripare? Stimmet blixtrar till i ett fascinerande mönster för att sedan samlas ihop igen. Ian Couzin hade tillverkat ett dataanimerat fiskstim. Det visade sig att han kunde få det att bete sig på samma sätt med ganska få beslutsparametrar hos varje individuell fisk. I princip räcker regeln, "håll dig så nära dina grannar som möjligt" för att få mönstren. När man sedan lägger till "fly från predator" så kastar sig stimfiskarna iväg åt alla håll men kommer fortfarande samla ihop sig på samma sätt som fiskstimmen på TV. Ian skulle fortsätta att studera sitt dataanimerade stim för att sedan jämföra resultaten från det med naturen. Som ni säkert förstår är det omöjligt att genomföra försök på riktiga fiskstim med tusentals individer.

Sammanfattning - 300 sidor
Jag skulle kunna fortsätta med att beskriva minnesforskning på guldfisk, putsarfiskars förhållande till varandra och sina "klienter", fiskars förmåga att se UV, kopiering av partnerval och så vidare, men någonstans måste jag sluta. Alla sammanfattningar till presentationerna på konferensen är samlade i den trehundra sidor tjocka Advances in Ethology no 36 som är supplement nummer 36 till tidskriften Ethology. En så lång rapport tänkte jag inte skriva.